Den stora ladugården där jag spenderat tid i min uppväxt bland kossor och grisar, en galen tjur, en häst, höns, en massvis med katter och kattungar. Den står nu tom, de djur mormor har kvar sen min morfar aldeles för tidigt gick bort i hjärtinfarkt är katter och någon gången året kommer det kattungar som jag kärar ner mig i.
Jag tänker att vid den del där kossorna bodde, där jag satt på en pall och mormor visade mig hur jag skulle mjölka kossan. Jag minns hur de låter då strålen landar i plåthinken. Den delen av ladan skall vara en del av min arbetsplats, min studio. Mitt kontor och min fotostudio. Det ska vara en plats där mina vänner och kunder kan slappna av framför kameran och låter mig ta och skapa fina bilder. Det skall vara ett stort rum, miljön ska vara varm mysig, jag kan tänka mig hur jag sitter en sen kväll i min sköna arbetsstol framför datan, det är kallt, jag har en gosig filt och en kopp te. Det är tyst och jag sitter och finslipar på de sista detaljerna på något projekt innan jag är helt klar och riktigt jävla nöjd. 

Där inne ska idéerna och min kreativitet flöda fram. Min kreativitet har jag fått ifrån min mormor som i sina dar har hållt på med alla möjliga hantverk och projekt. Det hade varit så fint att få utnyttja och ta vara på det just precis där. 

 

I ladan har jag även starka minnen från hur vi hoppar i höskullen. Jag minns hur vi åker hövagn och höbollarna görs och trillar ner i vagnen. Hur dom staplas i vagnen och jag sitter uppe på. Hur det sticks och hur fantastiskt gott det luktar. Sedan minns jag hur höt åker upp på höloftet. Där jag så många gånger busat och haft mig, där jag letat efter och funnit kattungar. 

 

Jag har inte riktigt stor koll på hur stor ladan är, men stort är det, inte tänker jag att de ska finnas massa djur., kanske att allt som idag finns inte behöver finnas. Eller så kan man utnyttja det för att driva någon annan verksamhet där. 

Min jaktpojk får ha sig ett jakt och slaktrum. Garage till hans bilar. Spaavdelning, bastu. Träningsrum., Jag tänker att det ska finnas ett mysigt loft  som skall vara en våning där gäster kan bo och övernatta. För det är något jag drömmer om, ett stort hus där alla kan samlas. Där vår familj, släkt och vänner känner sig inget annat annat hjärtligt välkomna. Jag vill ha en fin middagssal där jag och min man som värd kan bjuda på många underbara middagar. Massvis med gott vin ska drickas, övernattning kan ske och jag ska dagen efter bjuda på den perfekta frukost brunchen. För det är något jag älskar, långa lyxiga frukostar!

 

Något som är väldigt tråkigt är att jag inte minns saker så väl, jag kan inte återberätta något i minsta detalj som jag varit med om så som händelser eller konversationer. Det spelar ingen roll om det var från då jag var tre, tio eller om de var förra månaden. 

Jag är väldigt ledsen över att jag inte har min morfar vid liv, mest är jag ledsen för att min mormor och min mamma inte har sin man och pappa hos sig längre. Jag minns inte så mycket utav morfar Rune, det är jag ledsen för. Jag hade så gärna velat träffa han igen. Men jag minns hur han ligger vid ett träd och vilar, hans basker är på och han har ett grässtrå mellan tänderna. Jag minns att han sjöng massa visor och att jag tyckte om när han sjöng. Morfar hade en liten och väldigt gammal husvagn som stod ståendes bakom ladugården, där brukade han också vila, jag minns den så väl. Många döda flugor minns jag, även levande, som surrar, hur kunde han sova med det?  Jag minns Loranga, läsken. Morfar fick inte träffa våran hund Bella så mycket, men mellan dom fanns det mycket kärlek, dom tyckte om varandra. Det hände att morfar tog en sväng upp till byn för en stund med henne. Snart ses ni igen och då morfar då kan du vila huvudet på Bella och nynna på någon visa...

 

Det finns en stor trädgård. Jag ser mycket, väldigt mycket blommor. Jag älskar blommor. Jag längtar efter att ha en trädgård och blommor att ta hand om. Jag har så mycket att lära mig. Jag längtar.