Torsdag, vi hade en sista övning, jordbävning. Vi var brandmän, sjukvårdare, sökgrupper, ledare, en stabgrupp och över 30 skademarkörer. Allt kändes väldigt rörigt. Alla sa olika, man gick och bar människor samtidigt som man behövdes överallt typ. Tyckte synd om skademarkörerna som blev omhändertagna i slutet och har legat på marken utan liggunderlag. Det var väldigt skönt när övningen avslutades, nu väntades inget mer. 

Den dagen togs det beslut, och jag önskade att jag ej var bland massa människor, för det var jobbigt. Ville vara hos e&j, kändes jobbigt att behöva vänta. Att vara så långt ifrån någon nära.